Klar med Kyrkogårdsboken
För bara en liten stund läste jag ut Kyrkogårdsboken, och jag säger bara Hurra, vad bra den var! Det finns inget som går upp mot en riktigt bra ungdomsbok när det gäller att ta sig upp ur en lässvacka, och efter alla halvdana böcker jag läst på sista tiden behövdes det verkligen något engagerande som sög tag i mig för att hitta läslusten igen.
Kyrkogårdsboken lyckades med just precis det. Trots att det är en helt osannolik historia egentligen fann jag mig sitta som på nålar och oroa mig för att Mannen som är Jack skulle få tag i Ingenman. Är inte det väldigt märkliga namn förrresten? Jag vet inte vad de heter i originalet, men det känns som underliga översättningar så här i efterhand. Under läsningen störde det dock mig inte det minsta.
Historien tar sin början när Ingenman bara är ett litet barn och Mannen som är Jack mördar hela hans familj. Ingenman lyckas dock fly och hamnar till slut på kyrkogården där de döda tar honom till sig och beskyddar honom. Där uppfostras han av paret Owens och sin förmyndare Silas och får lära sig allt de döda kan. En dag smiter han dock ut från kyrkogårdens skydd och väl ute i den levande världen får Mannen som är Jack upp kornet efter honom. Han har väntat och letat, och när chansen uppenbarar sig tänker han inte misslyckas en gång till.
Jag älskade den här boken, jag gjorde verkligen det. Karaktärerna känns trovärdiga, historien är hela tiden både spännande och engagerande, och jag fann mig själv läsa långsammare och långsammare mot slutet av boken eftersom jag inte ville att den skulle ta slut för snabbt. Det om något anser jag är ett bra betyg för en bok. Läs den!
Kommentarer
Trackback
